 |
Bo
Löfgren, pianist i Vintage Jazz Big
Band och Tant Bertas Jasskapell, tidigare också i bl a
Riverside Jazzband, husbandet på Gillestugan och
Smokingkvartetten, avled den 27 oktober 2012 efter lång tids
sjukdom, 76 år gammal.
Att Bo på ett eller annat sätt skulle
hamna inom show business var ganska troligt med tanke på de
talanger som fanns i hans släkt: hans farmorsfar hette Frans
Hodell, ledde Södra Teatern i Stockholm, skrev lustspel och
startade tidningen Söndags-Nisse, Bos faster Inga Hodell
startade Casino-teatern (det var därför Bo hade Kai Gullmars
piano på landet), hans farmor var kyrkosångerska, hans
morfar Bellmanssångare och hans far visserligen militär till
yrket men flitig festpianist.
Bo växte upp i Stockholm och började
spela piano i 14-årsåldern men övergick till kontrabas och
spelade då mest Goodman-jazz. Han var med och vann AT- (Afton-Tidningen)
jazzen några gånger, turnerade i folkparkerna med bl a Olle
Johnny (dragspelaren) och Olle Bergman ("Se nu tittar lilla
solen in igen") och tjänade på så sätt ihop till sina
läkarstudier.
|
|
I göteborgska Jazzbladet har
han skrivit flera mycket underhållande
berättelser om sina osannolika upplevelser som
turnerande musiker. Först i början av 70-talet
återvände han till pianot. Bo (som i Stockholm
allmänt gick under namnet "Bottie") spelade då
bl a i Kårsdragets Dixie- resp Swinggrupp och
Torgny's Hot Jazz och var tillsammans med nämnde
Torgny (Molander) huskomp för Gamlingens
tradjazzjam i minst fem år.
Bo specialiserade sig som
läkare på psykoterapeutisk behandling av
alkoholmissbruk och blev med sin böcker
"Alkoholismen, människan och samhället” och
”Alkohol, rus, missbruk, behandling" en erkänd
auktoritet inom området. Han var verksam vid
vårdkliniker, hade egen praktik, föreläste,
ledde kurser och hade i många år frågespalter om
alkoholproblem i Aftonbladet och
Göteborgs-Posten..
Till Göteborg flyttade Bo i början av 1984 och drog redan samma vår igång den uppskattade torsdagsjazzen på Gillestugan vid Järntorget, dit ett stort antal av Göteborgsjazzens personligheter inbjöds som gästsolister till husbandet. Genom sitt sin verksamhet inom alkoholvården lärde Bo tidigt känna socialvårdsarbetaren och saxofonisten Lasse Elf, som snart introducerade honom i Tant Bertas Jasskapell. Bo var förtjust i latinamerikanska rytmer, vilket ledde till att Tant Bertas vid sidan av tradjazzen tog upp ett antal ”karibiska” låtar på repertoaren (t ex ”Jambalaya”, ”Isle of Capri”, ”Oxdragarsång”) och hans färdigheter på dragspel gjorde att bandet kunde återknyta till sina gamla traditioner med dansmusik av andra slag än foxtrot (t ex vals och tango).
När Rolf Sundby och
undertecknad något år senare (1986) startade
Vintage Jazz Big Band, valdes Bo till pianist,
och med sin stilkänsla och förtrogenhet med 20-
och 30-talens storbandsmusik bidrog han
effektivt till bandets sound och repertoar. Han
var dessutom mycket mån om att vi skulle
uppträda elegant och stilfullt, och det var han
som försåg bandet med de vackert vinröda
smokingflugorna och - inte minst - "förhudarna"
i samma färg, notställsförhängena med bandets
namn.
Under alla år, både i
Stockholm och Göteborg, spelade Bo med mindre,
ibland tillfälligt sammansatta, grupper på ett
oändligt antal fester, och han ansåg själv att
det egentligen var festvåningsjobben som var
hans starka sida, förmågan att i skiftande
miljöer och tillsammans med skiftande musiker
underhålla krävande gäster med foxtrot likaväl
som vals, tango, samba och gamla melodiösa
slagdängor. Hans repertoarkunskap var enorm och
hans förmåga att anpassa sig till sina
medmusiker imponerande.
Vi minns med glädje en stor
musikant och god kompis och vi tänker med varm
medkänsla på hans familj, Ingela, Ida, John,
Franciska och lille Melker.
/ Bert Slättung
Tillbaka till startsidan
|
|
