|
Vintage Jazz Big
Band
fyllde under vårvintern 2016 30 år, men hur kom det till
egentligen? Det är inte så enkelt att säga exakt när en orkester
föds, den går igenom stadier av tankar och planering innan den
blir till, men så mycket står klart, att vi hade första
repetitionen måndagen den 3 mars 1986 på Jazzhuset, för det har
vår trummis Anders Winald noggrant skrivit upp i en
fickalmanacka. Då hade planerna funnits i åtminstone ett halvår,
troligen längre. Nedanstående är dels några av mina egna minnen,
dels uppgifter hämtade från ett häfte som vår ursprunglige
bandledare, trumpetaren Rolf Sundby, delade ut i samband med
20-årsjubileet, när orkestern med fruar gjorde en resa till
Skagen 2006.
För min del minns jag att jag hade drömt om att få spela i ett gammaljazzigt storband av typen Kustbandet i flera år, och jag vet att jag talade med bland andra trumpetaren Lasse Folkerman, som sa att han också hade fantiserat om samma sak, och med Rolf Sundby, som jag träffade på festivalen i Askersund i juni 1985. Jag minns att jag föreslog Rolf att han skulle bygga ut Carnegie Jazz Band, som han då spelade med, till ett litet storband, men han tyckte inte att det var någon bra idé på grund av att en del i bandet hade brister i notläsningsförmågan. Det band jag själv då mest spelade i, Tant Bertas Jasskapell, gick inte heller så bra att utgå ifrån eftersom inte alla i bandet var notkunniga; att det blivande storbandet skulle spela efter skrivna eller tryckta arrangemang var självklart. Rolf hade flyttat till Göteborg 1982 och hade dessförinnan i många år bott i Östsverige och spelat i Östergötland, Sörmland och Småland och varit arrangör och ledare för flera jazziga dansorkestrar med modernare inriktning ("När jag kom till Göteborg 1982 hade jag aldrig spelat med banjo" skriver han). Han blev nästan genast medlem i Sävedalen Big Band, men inspirerad av ett vaknande intresse för den äldre jazzen sökte han också kontakt med stadens tradjazzare på det dåvarande huvudstället Jazzhuset, och eftersom han var en lysande trumpetare, kom han med i Carnegie Jazz Band där det då fanns en lucka. Där började han skriva sina första arrangemang i äldre stil. För min egen del träffade jag i juli 1985 en man i Stockholm som hade en samling av gamla "tryckarr", tryckta arrangemang av jazzlåtar från 1920-talet för litet storband. Mannen, David McLean Treat, var amerikan, hade bott ganska länge i Sverige och spelat modernare musik i olika Stockholmsband men var fascinerad av den tidiga jazzen. Anledningen till att jag träffade honom var att han hade en sousafon till salu. Jag köpte den och fick samtidigt att löfte om att få kopior av ett antal av hans gamla arr, bl a några Jelly Roll Morton-låtar, men han ville inte släppa ifrån sig särskilt många, för han hade planer på att starta ett eget gammaldags storband… Det dröjde av olika anledningar ända till januari/februari 1986 innan jag fick dessa kopior, men då tyckte jag tiden var mogen att göra något av planerna. Jag insåg att jag inte själv kunde bedöma hur pass bra arren var, så jag kontaktade Rolf Sundby igen och bjöd hem honom för att han skulle få titta på dem. Arren var spelbara, tyckte Rolf, och vi beslöt att bilda ett band för att spela efter dem. Exakt hur vi sedan valde medlemmar minns ingen av oss, men viktiga kriterier var förstås att musikerna skulle vara skickliga på sina instrument, bra solister och inte minst duktiga notläsare. Rolf skriver i sitt minneshäfte: "Till skillnad från ’moderna’ storband … hade de tidiga storbanden bara två blåsarsektioner, en brassektion med två-tre trumpeter och en, ev. två tromboner, samt en saxsektion, oftast med två altar och en, ev. två tenorer. … För att kunna spela både stomp och swing skulle vi gärna ha både tuba och kontrabas i kompet. Trummisen borde behärska både New Orleanska virvlar och swing-cymbaler. Banjoisten måste också kunna traktera gitarr… Storbandsmusikens tjusning ligger för mig mycket i kombinationen av kraven på hög precision och musikalisk disciplin i skrivna arr, kopplat med (inom stilramarna) fria och ibland öppna solopartier för jazzig improvisation. … Jag drömde om konserter med mycket bluesbaserad repertoar med trevliga musiker med känsla och brinnande intresse för årgångsjazz… Men jag visste att det krävdes mycket arbete, speciellt som jag insåg att den musik jag prioriterade, d v s den ’svarta’ tidiga storbandsjazzen (av och med Duke Ellington, Luis Russell, Bennie Moten, Fletcher Henderson m fl) knappast fanns utgiven och tillgänglig i noterad och arrangerad form". Det föll sig naturligt att vi i första hand valde några musiker vi kände och uppskattade och hade spelat med, Rolf valde Johan Johansson, altsax och klarinett, och Jörgen Svensson, bas, från Carnegie och jag valde Lasse Elf, tenorsax och klarinett, Bosse Löfgren, piano, och Anders Winald, trummor, från Tant Bertas. Jag har för mig att vi var överens om att vi måste ha med Johnny Korner, altsax och klarinett, och Magnus Bylund, trombon. På banjo ville vi alltså ha någon som också kunde spela gitarr och erbjudandet gick först till Lennart "Mysto" Werdell, men han ansåg att han hade för många spelningar med sina Hot Lips och tackade nej. Frågan gick då till Nisse Hinnerson, och han ställde genast upp. Till trumpetsektionen valde Rolf två musiker han lärt känna i Sävedalen Big Band, Martin Barkstedt och "Sluggo" Eriksson. Redan till den första träffen i mars 1986 hade Rolf skrivit ett par egna arrangemang för 12- mannaband, och vi kom sedan att huvudsakligen spela arrangemang och transkriptioner som Rolf producerat. Han skriver själv: "En repertoarlista för VJBB från 1987 tar upp totalt 33 arr. 21 av dessa hade jag producerat, varav 8 originalkompositioner. … Totalt har jag efter 20 år plitat ihop ett 80-tal Vintage-arr. … Genom åren har VJBBs standardrepertoar utökats med ett antal tryckarr inklusive några klassiska dansarr modell Glenn Miller. Vi har dessutom köpt flera av Bent Perssons arr [för Kustbandet, min anm.], samt har Magnus specialskrivit 10 arr för bandet och Johnny har bidragit med 3 alster." [Det har kommit fler arr av Magnus och Johnny senare, min amn.] Genom sina musikkunskaper, långa erfarenhet från andra jazzband och stora personliga pondus blev Rolf den naturlige bandledaren. Det var också han som efter ett tag hittade på namnet Vintage Jazz Big Band, "storbandet som spelar årgångsjazz", mycket välvalt och passande men förbryllande för en del som inte känner till begreppet "vintage", dessutom ofta feluttalat som "oinntiddj", alltså som om det stavades med w i stället för v (det är språkvetaren i mig som får mig att reagera surt…). Efter bara någon månad beslöt Johan Johansson att lämna bandet, eftersom han inte tyckte att hans notläsningsförmåga räckte till, och Peter Hallgren valdes att ersätta honom på rekommendationer från Johnny och Anders som spelat tillsammans med honom i ett annat storband. Trumpetaren Martin Barkstedt ansåg snart att han inte hade tid och vi prövade gamle jazzräven Åke "Tummen" Larsson och unge Peder Hansson, innan vi i februari 1987 fastnade för Lasse Folkerman, som somliga i bandet kände från andra storband och som ju hade hört bandet repetera i nästan ett år på Jazzhuset, som han då var delägare i. Vintage JBB:s hade sin första offentliga spelning i Trädgårdsföreningen tisdagen den 3 juni 1986 under arrangemanget Det Glada Göteborg. Rolf skriver: "Tyvärr saknas inspelning … från premiären. … Det hela kändes för mig väldigt bra. Publikresponsen var bra och Lennart Blomberg skrev en strålande recension i GP med överskriften ’Tradjazzen förnyas’. … Nästa konsert hade vi under Göteborgs jazzdagar onsdagen den 20 augusti på ¨Röhsska museet. … Vi spelade 8 nummer, repertoaren var väl inte större. … Anders Wasén skrev en entusiastisk rapport i Jazzbladet och tyckte att detta ’kan bli föreningens flaggskepp’, en beteckning som upprepats av många sedan dess." - Jag kan komplettera Rolf med en lista på de åtta låtarna, för jag har dem uppskrivna på insidan av en gammal notmapp: Dead man blues, Dallas blues, South, Creole love call, East St Louis toodle-oo, Blues with a feeling, Diga diga doo och Jazz House stomp (den sista en Rolf-komposition). Bandets besättning var oförändrad i nästan 25 år, innan Rolf dog 2010 och Bo Löfgren 2012. De ersattes av Klas Nilsson på trumpet och L.O. Persson piano. Hösten 2015 tvingades Lasse Elf sluta spela p g av sjukdom. Han ersattes av Olof Skoog tenorsax och klarinett. Under 2014 började bandet ett fruktbart samarbete med sångerskan Caroline Wennergren. Vintage Jazz Big Band har gett ut följande ljuddokument:
|